morrhoppa

Jag hjälpte Petra och Olivia att passa hästarna i lördags, mockade och fixade till dem. James fick stå i helgen, han är ändå så öm i fötterna att det är lika bra att han tar det lugnt. Lite varmare sen är det skor på som gäller så vi kan börja motionera ordentligt igen.

Man vill ju så gärna se sig själv som speciell, innerst inne tycker jag ju såklart att jag är det men jag vill ändå vara lite ödmjuk och tycka att "Äh det finns många tjejer som jag." Jonathan hävdar dock att jag minsann inte är som alla andra tjejer och jag börjar tro honom, det har hänt flera gånger nu att någon kille har sagt: "Jamen ni tjejer, inte du, men andra tjejer!" Eller liknande saker. Det gör mig glad, för då får ju mitt ego en liten boost som säger att jag är speciell. Samtidigt så känns det inte som om jag försöker vara det, jag vet egentligen inte hur jag vill vara, men ofta vet jag hur jag inte vill uppfattas. Jag vill inte vara en attentionwhore och jag vill inte vara en tjej som bara "Kolla killar jag spelar dator!!!". Samtidigt är det inte så att jag inte vill vara tjej, jag är stolt över att jag är tjej och vill inte försöka vara en kille samtidigt verkar det som om killar har ett rakare och enklare tankesätt som undviker att krångla till saker. Jag vill vara ödmjuk och vänlig men jag vill inte att folk ska sätta sig på mig. Det känns som jag lyckas vara en person jag själv kan känna mig stolt över.

Appropå att känna sig stolt, så är jag väldigt stolt och glad över att Jonathan vill vara med mig. Han är verkligen en speciell människa och jag älskar honom oerhört. Han får mig alltid att känna mig glad när jag är nere och han så bra komentarer på allt. Som idag när vi körde hem var jag lite låtsassvartsjuk för att han hade blivit addad av en tjej på lanet som spelade lol och var duktig på det. Jag såg mest sur ut och Jonathan petade lite på mitt bröst och sa "Men hon har inte lika fina sådana här." Vilket gör att jag svarar "Du vill bara ha mig för min kropp!" Jonathan som har svar på allt säger då listigt; "Ditt hjärta är ju i din kropp." Vad svarar man på den? Jo att han är världens sötaste och han gick upp en level i att undvika fällor.

Anna, Lucas flickvän tyckte att jag tofflade för Jonathan när jag fixade panpizza till honom på lanet. Jag svarade att det får man när man har världens sötaste pojkvän, varpå hon svarar att det är därför hon inte gör det. Lite troll lol. Jag tycker om att göra Jonathan glad, för han gör mig glad svårare än så är det inte.

Av naturliga skäl så blev det inte så hiskeligt många steg den här helgen, men i lördags så cyklade jag hemmifrån till bygdegården och sedan till stallet, tillbaka till bygdegården och sedan hem på natten. Det blir ju inte så många steg av att cykla men det är ju egentligen mer motion. Enligt denna omvandlaren http://www.stegraknare.se/omvandla så blir min lilla tur på ca en halvtimme 6450 steg och min stegräknare visar på 8509 för lördagen så över tio tusen steg kan jag ju räkna på i alla fall. Jag hade ju på mig stegräknaren när jag cyklade så jag kan inte bara plussa ihop det. Fredagen blev lite mindre bara 7783 steg, inte så konstigt med tanke på att jag hjälpte till att köra lite grejor och annat och sedan var det ju lan trots allt.

Idag är stegen ett riktigt bottennapp, men med tanke på att jag har sovit enbart fem timmar inatt vilka jag inte sov speciellt bra på så får det vara som det är. 5996 steg.